Sankt Olav (Olof den helige*) är Nordens största helgon och Norges nationalhelgon. Han föddes som Olav Haraldsson år 995 i en norsk högättad familj. Redan som ung pojke drog han på plundringståg, vikingafärder, och härjade bland annat i Mälardalen och ända nere i England, där han enligt traditionen var med om att bränna ner London Bridge (något som inte kan bekräftas av skriftliga källor).

Olav lät sig döpas till kristendomen under en vistelse i Normandie åren 1013-1014, och återvände år 1015 till Norge där han tog makten av de jarlar som regerade. Han blev en handlingskraftig kung som kristnade stora delar av Norge, men hans motståndare drev honom i landsflykt år 1028. Han tog sin tillflykt till Novgorod där hans svägerska Ingegerd regerade med sin make storfurst Jaroslav.

År 1030 återvände han till Norge för att ta makten. Vägen från Novgorod tillbaka till Norge är sägenomspunnen – en del av Sankt Olavslederna bygger på denna tradition. Han seglade västerut via den finländska kusten och skärgården och torde ha landstigit i Selånger, därifrån han tog sig västerut.

Olavs grav i Nidaros (dagens Trondheim) blev snabbt en vallfartsort och där byggdes Nordens största katedral, Nidarosdomen

Han mötte sina norska motståndare i slaget vid Stiklestad den 29 juli 1030, där han stupade. Redan på platsen för hans död började under ske, och hans grav sydost om Stiklestad blev snabbt en vallfartsort och säte för Nordens största katedralbygge, Nidarosdomen i dagens Trondheim.

Berättelserna om Olav och de mirakel som förknippades med honom spred sig snabbt i hela Norden och även i Nordeuropa. Olav blev helgonförklarad redan år 1031, året efter sin död. Olavskulten spreds i östra delen av Svea rike under början av 1200-talet och etablerades i det bottniska området i slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Om Olavskulten i Österbotten vittnar flera medeltida skulpturer och annan tradition (se utredning här).

Sankt Olav blev bland annat skyddspatron för de resande på Östersjön, och kan också ses som skyddshelgon för alla resenärer och vandrare.

Olavs historia är känd via många källor, främst via Snorre Sturlasons stora verk Heimskringla som anses ha tillkommit på 1200-talet. Heimskringla är historien om de nordiska kungarna, och berättelsen om Sankt Olavs liv finns nedtecknad i Sankt Olavs saga.

–––

* På svenska användes tidigare benämningarna ”Olof den helige” och ”Sankt Olof”, men under de senaste åren har det norska ursprungsnamnet Olav fått vidare spridning. Vandringslederna kallas därför Olavsleder och man talar också på svenska om helgonet Sankt Olav.